Solen lyste starkt idag. Så starkt att luftens minusgrader inte gjorde något. Jag målar om ett rum i en källare men kom upp till lunchen för att bli lite bländad. Kollegorna stod uppradade mot en husvägg likt vårens tydligaste tecken. Vi alla har så mycket att tina efter denna vinter. Jag undrar vad som gömmer sig där under hårt packad is och nerpissad snö.
Att bo i Sverige är att veta att allt detta tas ifrån en varje år. Man lever med värmen som insats och det är precis så förfärligt och länge att man hinner glömma hur det känns när det inte är kallt och grått. Därför kommer våren alltid som en sådan överraskning. Plötsligt är den bara där.
Förra våren skrev jag nästan bara om vädret. Jag tinade och började knoppa med naturen utanför fönstret. Det var nästan så att jag blev rädd när sommaren väl kom. Som att jag skulle torka och bli gul och solblekt.
Nu är jag igång igen. Jag kollar väderleksrapporten alldeles för ofta. Som att jag vill hänga upp mitt mående på nåt annat som inte har med mig att göra. Jag väntar på glada besked från kosmos.
Nästa vecka ska det vara plusgrader och regn. Fast solen är uppe cirka 4 minuter längre för var dag som går. Någon gång kommer våren. Kanske har den redan gjort det.
IGELPOST 
Lämna en kommentar